Så här skrev han den 8/12 2013 Hävstång. Jag hittade lite hävstång i går. Jag lunchade med en ny bekant. Han är en flykting från Syrien. Läkare. Hematolog. Specialiserad på blodsjukdomar. Han har varit i Sverige i mindre än en vecka. Drygt trettio år gammal lämnade han sitt jobb på sjukhuset i Damaskus och flydde till Sverige. Till Syrien kan han inte återvända för då är han dödens. Han drömde om att leva i Sverige. Nu är drömmen sann. Han sitter på det tillfälliga boendet i den pyttelilla orten utanför den något större pyttelilla orten som jag bor i. Han delar rum med en ny kompis och tillsammans lagar de mat, läser böcker och spelar pingis. Inte mycket annat att göra där. Han pratar kurmanji, arabiska, ryska och lite tyska. Efter att jag gjort en efterlysning på sociala medier (Tack Martin Estvall!) fick jag kontakt med en läkare som gjort samma resa som min vän men två år tidigare. Jag kopplade ihop de båda landsmännen. De pratade i telefon i över en halvtimme! Min nya vän var så jävla glad när han la på. Förklarade att han nu hade helt klart för sig hur man får sin utbildning validerad, vilka fallgropar som finns. Vilka genvägar man kan ta osv. Han hade fått en fadder. En som pratar samma språk. Både det arabiska och det medicinska. Jag lade ner sammanlagt en timme på att jaga rätt på en arabisktalande läkare. Det betydde allt för min vän. EN TIMME! Vilken jävla hävstång! Vilken utväxling! Jag rekommenderar alla som inte hälsat på på en flyktingförläggning att göra det bums. Det är omöjligt att inte engagera sig. Det är omöjligt att inte inse vilka resurser man själv har till förfogande. Det är lätt att tänka att "Det här borde kommunen fixa". Samtidigt inser man snabbt att det krävs medborgerligt engagemang om vi ska lyckas fånga upp alla dessa människor. Lyckas hitta ett jobb till den erfarna reservdelsförsäljaren från GM i Damaskus, tandläkaren från Aleppo osv. Det behövs fler medborgare som vill testa sin hävstång! Kom igen. Nu kör vi. Game on! - Kristoffer. Ni kan hitta och dela inlägget här.
