Snacka om att få påfyllning från helgen. Jag vet många par som, trots att det har möjlighet och barnvakt, inte tar sig tiden att dejta varandra. Tankar som "det tar vi sen när barnen blir större" är förklaringen som jag förvisso kan förstå. Samtidigt så var det en av mina kompisars mammor som berättade att när barnen blev stora och de hade möjlighet att dejta så kände hon inte sin respektive längre. Känslan av "vem är den här mannen" kom krypandes och hon var heller inte sugen på att ta reda på det. Jag måste säga att när Gustav och jag går på dejt så får jag den känslan i mindre grad. En bra nivå där jag blir lite nervös. Jag slogs av tanken att jag inte kan ta honom för given, att jag har sån jädra tur att han är min. Så det blev en megakyss på Hornsbruksgatan utanför baren Linje 10. 10 år med honom. Förhoppningsvis ett helt liv med honom.
