Det hände något mycket märkligt igår. Jag skulle bli hämtad av taxi 16.45 på annan ort men eftersom jag hade en ganska drabbande berättelse att dela för publiken så drog det ut på tiden utan att jag märkte det. Jag var 15 minuter sen och jag kom ut till en märkbart sur taxichaufför i 60-års åldern. Jag bad om ursäkt och sa att han kunde lägga på belopp för väntetiden.”Det är fast pris!” sa han och viftade irriterat mot taxametern.”Ok men då får jag dricksa. Jag ber om ursäkt” sa jag och bad om ursäkt för andra gången.”Jag har ringt dig tre gånger!” Sa han och viftade irriterat i luften.”Jag förstår men jag är föreläsare och jag kan inte svara när jag föreläser men jag ber om ursäkt!””Jag har väntat!”Här började jag faktiskt bli irriterad. Jag har då sagt förlåt tre gånger, erbjudit mig att dricksa, förklarat vad som gick fel och han fortsätter att klaga nästan hotfull så jag säger:”Nu har jag sagt förlåt tre gånger, erbjudit mig att dricksa och du fortsätter att klaga. Vad mer du att jag ska säga för att vi kan lämna det här?”Då blir stämningen kokande i bilen. Jag börjar inse att det är mycket mer bakom hans ilska än att jag kom 15 minuter sent. Hans fasta pris till flygplatsen var alldeles för låg så det ante mig att något var fel. Och när en annan taxichaufför ringer mig och undrar var jag är så anar jag oråd. Den andra är 200 meter bort. Den arga taxichauffören är på väg till en annan flygplats än den jag ska till så jag ber honom att stanna och säger att det blivit fel. ”Jag ska med en annan taxi som är vämtar vid hotellet där framme men jag betalar dig såklart hela beloppet men du behöver inte köra mig till den där flygplatsen. Men jag undrar om du bara kan lämna av mig där framme?””Det är på andra sidan vägen!!” säger han förbannat och nu börjar jag bli irriterad.”Det är en rondell där.. vet du skitsamma! Jag betalar du kan släppa av mig här på parkeringen.””Vill du ha kvitto” frågar han med en löjlig röst.”Nej, jag vill inte ha någonting av dig.” Säger jag och går av bilen och det är då han säger något på jugoslaviska och tittar upp och ner på mig.”Vad säger du?”säger jag.”jag säger hora du är en HORA!” Säger han.”Kan du säga det igen till kameran så kan jag visa din arbetsgivare?” Säger jag och det är då han skriker hora igen och kör iväg med öppen dörr - den jag stod vid. Det var det sjukaste jag varit med om. Jag blev inte arg eller ledsen mer orolig för att han ska träffa andra kunder och också orolig för hur han mådde. Hur kan psykisk ohälsa gå så långt att man förstör sitt liv på det där sättet? Jag vet inte om han var rasist eller bara helt oberäknelig eller både och men jag vet att något inte stämde.Gustav och den andra taxichaffören ville att jag skulle polisanmäla men det är något i utsattheten som personen med annan etnisk bakgrund redan lever i. Jag ville veta vad som låg bakom det där. Jag ringde upp hans arbetsgivare som sa att ville jag polisanmäla så förstod han det och han skulle prata med mannen. Jag fick veta att mannen förlorat sin fru för ett år sedan och att han var nära pensionen och var allmänt arg för att han snart skulle sluta jobba och förmodligen på riktigt känna tomheten av att hans fru inte längre finns där. Jag tänkte att bakom den där ilskan finns mycket tårar som behöver komma ut men den där toxiska maskuliniteten som inte låter mån gråta är säkert i vägen. Jag sa till hans chef att jag inte ville varken polisanmäla eller ”sätta dit honom” däremot önskade jag att han framförde ett meddelande till honom från kvinnan han kallade hora. Mitt lilla försök till att tänka till lite innan man gör en sån sak.Jag skrev så här:Alla har jobbiga saker i sitt liv. Jag har en 6-årig dotter med en diagnos och hälsotillstånd som oroar mig varje dag. Du förlorade din livskamrat för ett år sedan. Jag tror inte min dotter vill att hennes mamma ska kallas hora för att hon kom 15 minuter sent eller betalade dig 240kronor för en resa du aldrig behövde göra. Jag tror inte att du är stolt över det heller. Jag vet inte vad för sorg du bär inom dig eller varför du är så arg. Men jag tror att som en gammal envis jugge med machokultur i bagaget så tycker du säkert det är omanligt att gråta, så du är arg istället. Det är inte omanligt att gråta - det är mänskligt. Det är däremot omanligt att kalla kvinnor för horor bara för att du har en dålig dag. Jag tänker inte polisanmäla dig däremot hoppas jag att du släpper den där ilskan och låter det förvandlas till den där sorgen jag tror att du har inom dig. Vi har bara ett liv, förstör inte resten av ditt. Jag önskar dig allt det bästa, kärlek och värme i ditt liv. Jag tror din fru hade velat att du var lycklig. Och min dotter vill att hennes mamma får respekt. Lycka till i livet. Hälsningar från horan Elaine Eksvärd, mamma till Evelyn, Matheo och Pascal. ”Sen skickade jag med honom lite bilder. Jag vet inte om det kan göra skillnad men jag tänker att för första gången i mitt liv så kunde jag istället för att bli arg eller vilja ge igen faktiskt tänka ”Han mår nog inte så bra.”. Sen är det såklart allvarligt att kalla folk för hora men jag tror att det är sånna personer som behöver den större bilden och även att jag fick veta att det var mycket sorg bakom den där ilskan. Jag kanske gjorde helt fel men jag gjorde i alla fall något för mig helt nytt.Vad hade ni gjort?
