Funderar ni mycket på döden? Jag vill bara veta om jag är knasig, för jag har gjort det ända sedan jag förstod att det fanns. Nu när jag sitter på ett plan till New York så vet jag att jag funderar på döden. Inte för att jag är rädd för att flyga (längre) men för att en olycka förmodligen skulle skicka mig till stegen. Första gången jag tänkte på döden ordentligt var när jag var sex år. Mamma och jag skulle kliva på bussen och busschauffören frågar: Hur gammal är din dotter? Mamma: Sex år. Busschaffören tittar glatt på mig medan jag tar mina stora kliv in i bussen. Han skakar på huvudet ler och säger: Tänk när man var så liten... "Jag är sex år mamma" sa jag och tittade upp på henne som klappade mig på huvudet och sa: Ja, sex år. Du har ett långt liv som ska levas. Efter det började jag räkna ner. Ja det är sant, jag tänker inte så mycket på hur gammal jag är utan hur långt kvar jag har att leva. När jag var 17 kändes det skönt det var ju knappt 1/4 del av livet som hade levts. Samma sak med 25 år lite över 1/4 del kanske. I sommar har jag nog levt 1/3 del av mitt liv för jag tror att jag kommer nå 90 år, precis som farfar. 1/3 del... Jobbigt kommer det bli när jag har mindre än hälften kvar, då kommer jag få åldersnoja, eller livskris... näe snarare dödsångest... /Elaine, har 2/3 kvar att leva, hur mycket har du?
