Jag sitter på tåget från Stockholm till Jököping, saknar Gustav som fan, som vanligt. Samlar på mig en massa kärlek, ringer upp honom och pratar gullespråket som man hoppas att ingen annan hör. Jag: Heeeeej (gull-gull-gull-bebis-språk-censureras-i-bloggen) Gustav: Väx upp! Jag: Vad fan säger du! Gustav skrattar Jag: Jag gör slut. Gustav: Det var kul så länge det varade! Jag: Vad fan säger du?! Gustav skrattar igen Jag: Din nörd, jag kommer ALDRIG mer prata gulligt med dig igen... Gustav mycket ironiskt: ÅH NEEEEJ! Jag kommer verkligen att saaaakna bebisspråket! Jag: Vad fan säger du?! Gustav skrattar, igen. /Elaine, har en ond pojkvän.
