Vi åkte och hälsade på Stefans familj på deras landställe igår. Himla härligt att kunna göra så trots att Stefan inte var där. Gustav trivdes som fisken i vattnet, han fick ju åka en sån här. Haha, min Gustav och hans "grejer". Han var inte sen att provsitta Matheo i den. Jag varnade lugnt att om något händer Matheo så måste jag döda Gustav och sen ta livet av mig. Gustav svarade att jag var så dramatiskt och sen tuffade de iväg. Jag satt hopsjunken i en bok som jag nu läst ut och älskar. Hos Stefans familj så kan man sitta i tystnad och vara bekväm. Det är inte många ställen jag är bekväm i tystnad. Jag älskar hans familj som min egen. Boken är Fredrik Backmans debut. Jag vill vara först med att erkänna att jag först fnös åt den när den stod på förstaplats i topplistorna. Jag brukar göra det åt böcker som gör det, inbilla mig att det skulle motsvara Britney Spears musik fast i bokväg. Och att de riktigt värdefulla pärlorna är gömda under nån sten långt inne i bokaffärerna. Men egentligen så ger jag mig själv dessa ursäkter för att slippa känna att jag missar något. Jag hade verkligenmissat något om jag inte läst den här boken. Så varför gjorde jag det? Två skäl. Det första är att en pensionär har huvudrollen. Jag älskar ju pensionärer och önskar att de kunde ha huvudrollerna fler gånger. Livet tar inte slut bara för att man är pensionär. Min farfar levde 27 år till efter pensionen och han blev kär i Inger och mycket mer. Livet slutar inte, de tar andra former. Det andra skälet är Fredrik Backman. Han skriver så sjukt bra. /Elaine, lägger ned boken med en bekymmersrynka i pannan. Hon tror att Gustav har hemliga planer till att göra Matheo till en rallyförare.
