Idag fick jag äntligen träffa honom, lille Gillis. Sån gosig liten sak och så liiiiten. Jag blev genast osäker på hur jag skulle hålla honom, det är inte som att cykla direkt. Matheo är en jätte i jämförelse så jag vet ju bara hur jag ska hålla honom. Jag blev både varm i hjärtat och en smula nervös när jag höll Gillis. Men att få se in i hans fina ögon var inte fy skam. Bella och Odd är så coola föräldrar, inte alls så ängsliga som Gustav och jag var när Matheo var född. Matheo hade skickat med en present till Gillis. Det känns som att vi kan spara Gillis alla förskolebaciller ett tag framöver. Gud, det var det läskigaste jag visste som nybliven mamma - större förskolebarn med allt snor som gärna ville pilla Matheo i ansiktet. Odd fick öppna presenten. Två pyjamas blev det. Tycker det är kul när pappan får öppna presenterna, det är nästan alltid mamman som får göra det. Odd och Bella var sjukt nyfikna på vad Lady Dahmer har för present till dem. Bella: Gud vad snällt av henne. Odd en smula rädd: Är det en hen-dräkt till Gillis? Bella: Vad är det? Odd: En rosa pyjamas åt killar... Eller nåt. Jag: Eller en dräkt där det står "hen" på. /Elaine, klurar vidare och är lika sugen på en till bebis som för sexton månader sedan.
