Jag sitter en söndagmorgon med barnen i soffan innan frullen. De får titta lite på tv medan jag gör i ordning frukosten. Evelyn hade en bra dag igår med kalas, Matheo hade mardrömmar och kröp ner hos mig och Pascal imorse. Jag häller upp kaffe och kikar in på bloggen och läser kommentarer som får mig varm, får mig att fundera och så finns det en - den sortens som gör mig ledsen på riktigt. Inte för att sanningshalten skulle vara stor utan för att en person har tagit av sin tid till att sätta sig vid sitt tangentbord och vara elak och skicka elakheterna till mig. Har du någonsin mötts av elakheter från någon på stan som du inte känner eller någonsin träffat heller för den delen? Jag kommer ihåg en gång när jag var 17år och skulle på 70-talsfest, hade släppt ut mitt afro och en snubbe går fram och ryter "UGLY" till mig. Som ett slag rakt i bröstet kändes det och jag förstod inte varför en person som inte kände mig kunde säga så. Känner ni igen känslan? Varför vill man skada och såra? Jag fattar kritiken mot mig. Jag har besvarat den. Jag tog upp två ämnen i samma inlägg, det var inte för att baka in något utan för att man kan skriva om fler saker i samma inlägg. Jag har bett om ursäkt. Mammor till autistiska barn kände sig stammade och berättade att de kände sig skuldbelagda när jag skrev "skärmautism". Jag förklarade att de aldrig var min tanke eller avsikt och bad om ursäkt, det godtog och gick vidare. Men så finns det personer som Liv som fortsätter och bakar in kritik med en avslutande essä om vem jag är. Liv: Jag kanske borde ge Liv hänsyn och låta detta vara kvar. Men i fortsättningen kommer jag radera kommentarer som utöver värderar det jag säger även gör som Liv gör i sista stycket - värderar mig som människa. Det är en människa av kött och blod här på andra sidan skärmen. Kom ihåg det. Alla är inte som du hade varit om du hade uttryckt dig på samma sätt. Att använda sig själv som måttstock för världens uttryck är inte ett bra mått. För Liv kanske en fråga jag ställde om skärmtid hade likställt henne med högfärdig, debattsugen och avsiktligt sårade om det kommit från henne. Men jag är inte Liv. Jag är en helt annan person med meningar och avsikter bakom mina ord. Du kan berätta att de sårar, men du kan inte berätta vad jag menar. Jag älskar er feedback och er kritik, men påhopp av min person går också in fast på ett för mig skadligt sätt som jag är för högkänslig för att skaka av mig bara sådär. Det kanske inte är så tokigt att folk såg att jag började böla på insta? Då ser domA att ord landar även hos dom du inte känner. Om du inte kan tänka dig att vara mindre elak mot mig för min skull så gör det gärna för Matheo Evelyn och Pascals skull. Kalla mig högkänslig men de har inte en glad mamma denna söndag, inte arg heller bara ledsen. /Elaine ska börja om denna dagen för barnens skull.
