Jag är glad va! Varför? Jag lever! Var med om en sjuhelvetes flygresa, piloten fick avbryta landning och göra ett nytt försök. Jag trodde vi skulle dö på väg ned så jag slog på telefonen för att sms:a Gustav. Min dödsångest dokumenterades utan att jag tänkte på det. Jag och fler med mig var så jävla rädda. La en "smygare" samtidigt som jag skrek när planet vände om och flög upp igen. Det blev en smygare i jämförelse med mitt skrik. Min dödsångest fortsatte Herregud så dramatiskt, men jag fan inte kaxig. Hela mitt frireligiösa jag var tillbaka. Jag kallade på Jesus, pratade med mina barn och hoppades att de hörde att mamma älskar dom. Oh well, jag är tacksam att jag lever i alla fall. Och att jag fick vara på ett tidningsomslag för att lyfta en viktig kommunikationsfråga. Godnatt mina porslinsdockor, jag älskar er❤️
