Jag har så mycket jobb att deala med. Jag fick en sån härlig ansökan till Snacka Snyggt, riktigt sån här hen-vill-jag-anställa-nu! Hösten är verkligen här, men inte den mysiga sorten utan den kalla med puderregnet och snålblåsten. Jag jobbar för att få lite mer tid för mina anställda samtidigt som det känns så jädra märkligt med det värdsliga läget. Vad kommer det amerikanska folket rösta på? Vad ska Stefan Löfven ge för restriktioner på presskonferensen klockan 13.00? Det är så mycket information som kommer varje dag som påverkar så många av oss. Journalisterna har ju verkligen en högkonjunktur på klick på artiklar samtidigt som de får skära ner på anställda eftersom deras annonsörer inte vågar köpa något på grund av skrämmande rubriker och tider. Men ibland när jag klickar in på rubrikerna så motsvarar ju inte skrämseln de skriver om. Det känns sådär faktiskt. Jag försöker håll huvudet så kallt det bara går och kroppen varm med hösttröjorna som åkt fram. Mina kusiner och jag hade en familjeresa till Göteborg planerad. Den har vi ställt in. Jag läser om älskade tv-profiler som insjuknat i Covid. Jag känner med dem samtidigt som jag undrar vart i huset smittan sitter då jag ska dit nästa vecka. Jag tror det är viktigt att balansera vakenhet, varsamhet med att aldrig gå över till paniken som jag känner lurar i bröstet ibland. Inte panik för jobb, mer för hälsan. Vi har många anhöriga nära oss som utgör riskgrupper. Jag är glad för ett litet badrum som börjar ta form i det som var pannrummet förut. Alltid nåt. Hur mår ni?❤️
