Jag har ett helt annat liv i drömmarnas värld. Herregud vad kul det är att sova. Nu skriver jag medan drömmen är färsk. Jag kommer framstå som en smula självgod när du ser vad jag har drömt, men va tusan man måste få drömma. Jag drömde att jag satt och sjöng visor med Michael Jackson. Det var så himla verkligt! Jag satt och sjöng för mig själv på ett café, en av Michaels låtar som jag bara älskar - Butterflies. Sen från ingenstans hör jag Michaels röst precis bakom mig, och där är han och ler stort mot mig. Gud vilken känsla det var! Han sjöng med inlevelse och skrattade åt min min mellan sångraderna. Men så skakade han på huvudet och sjöng vidare och jag diggade: All you gotta do is just walk away and pass me by Don't acknowledge my smile when I try to say hello to you, yeah And I wish that I could be with you tonight You give me butterflies inside, inside and I Han var så snäll och jag kom på mig med att titta på hans näsa och konstaterade att den inte var så sargad ändå. I nästa blinking var jag tillbaka i högstadiet. Min klasskompis Cissi och jag hade förväxlat våra lås på skåpen. Hon kom springande: "Elaine du har mitt lås! Förresten varför är du inte på lektionen?" Jag tittade på henne och log: "Jag har lite hamnat i fel tid, det är 1994 och egentligen..." Cissi: Vaddå?" Jag skakar på huvudet och ler: "Nej jag måste bara gå." Sen gick jag ut längs Älvsjös gator, tänkte att jag skulle ringa Gustav. Kollade efter min Iphone. Nej. Just det. Det var 1994, ingen mobil och Gustav vet inte ens vem jag är. Jag stannade en dam på vägen till bussen hem till Bredäng och frågade vad det var för dag och år. - 16:e September 1994, svarade hon och log. Jag gick förbi ett skyltfönster och fick syn på mig. Där var jag, Elaine Bergqvist 13 år spinkig och inte ens puberteten hade kommit. Jag kände att jag började få ont i magen. Men så kom det en vit porsche och saktade in vid mig. En kvinna tittade ut: "Elaine Bergqvist, retorikern?" Jag tittade förvånat, hur visste hon det? Hon skrattade och fortsatte: "Nåja retorikern om åtminståne 12 år? Häng med, du har hamnat i lite fel tid. Men det är bara att göra allt en gång till. Förhoppningsvis upprepar det sig inte." Hon kör iväg och ber mig möta henne längre bort. Jag står kvar en stund och funderar. Sen viskar jag: Har jag fått ett nytt liv så ska jag leva det fullt ut, inte kopiera mitt gamla. Jag vet vad jag blev. Nu ska jag bli det jag känner för i detta liv." Sen tog jag bussen hem till Bredäng. När jag vaknade försökte jag berätta drömmen för Gustav precis när han var på väg till jobbet. "Älskling, du har alldeles för många konstpauser" sa han och drog iväg. Han har blivit en retoriker! :) Så var jag kvar med mina drömmar. Tur att jag har er bloggvänner! /Elaine, på väg till träningen med David.
