Hej älskade människor! Som jag saknat att skriva till er nu när mina andra kanaler blivit med vardagligt professionella så är det skönt att komma hit och få vara mer sårbar och personlig. Rutinerna gick åt skogen under Corona. Att gå upp 05.30 för adhd medicin när man ligger däckad i feber känns inget kul. Evelyn uppgraderade till visselpipa för att peppa mig. Men post covid var värre än covid. Lukterna, nedstämdheten och känslan av träningsvärk i lungorna. Konditionen som en nittioåring. Men så i lördags sa det klick och jag kunde ta dansklasser och träna igen. Evelyn och Joel hakade på till dansen. Hon ska börja på afrobeat med mig nu min lilla ärta. Kolla lyckan när vi dansade. Igår hade jag en medicinfri dag för att sova ut. Det var hemskt. Jag var trött av intryck vid 14.00 och var tvungen att hålla mig vaken. Åt ett berg av flingor - snabba kolhydrater, precis det jag inte sk göra - vid 16.00 bara i desperation av att försöka hålla mig vaken. Det var verkligen en hemsk dag. Tog mig till älvsjöskogen för att kika på tåg med Evelyn och klippte med ögonen för att hålla mig på tårna. Sen däckade jag 20.00, helt slut. Jag fattar inte att jag orkade med mitt liv med adhd förut. Det är en hemsk diagnos och en hjärna som arbetar i extrem brant uppförsbacke. Nu är jag i alla fall på medicinen och rutinerna någorlunda. Jag får träna efter måndagsmötet eftersom jag är Snacka Snyggts och mitt eget företags social media manager just nu. Jag skulle behöva hitta någon som kan täcka upp för det i februari för det är ganska mycket pill. Ops. Nu smög sig jobb in här också. Inte meningen. Nu ska jag in på jobbmöte och sen blir det träning, jobb, lunchpass i form av dans, sen jobb och sist hömta evelyn för att åka alla möjliga färdmedel vi kan hem. Hon älskar ju kollektivtrafiken. ☺️
