Jag vill leva i Sverige, men jag tror att jag vill dö i Brasilien. Vi får se. Hur som så älskar jag Sverige, jag älskar svensk kultur, mat och människorna. Jag tycker vi är så dåliga på att skryta om oss själva. Nu kommer jag med generaliseringar men det är min upplevelse av oss svenskar. Vi kanske inte öppnar upp armarna direkt som en amerikan, men när en svensk väl gör det så är det på riktigt. Vi är inte bra på att låtsats vara trevliga, kanske inte är så artiga i allas ögon men det är för att artighet gärna får komma från hjärtat. Det är svårt att ge det där bländade leendet om vi inte menar det. Kanske skulle vi ha det lättare om vi avfyrade leenden ändå, det tror jag. Men jag tycker det också är fint att förstå varför vi kanske inte gör det lika lätt som de vältaliga amerikanerna. Vi är inte strateger när vi träffar folk - leendet kan inte komma från hjärnan utan måste komma från hjärtat. Sverige är så mycket mer än det jag skriver. Men just när det gäller interaktion människor emellan så är det min upplevelse både av mig själv och andra svenskar. Det tar en stund att komma in oss på livet, men när du väl är där så är du där på riktigt. Hur upplever ni Sverige och hur firar ni nationaldagen?