Jag har en vän som för några år sedan tvingades föda sin dotter alldeles för tidigt för att hon skulle inte klara livet här ute ens efter 40:e veckan. Vi satt tillsammans, hennes familj och jag, och vakade hemma medan hon var sin sambo på BB men skulle inte komma ut därifrån som många gör - som tre, med ett barn, en liten familj. För några dagar sedan var det årsdagen som den här lilla flickan åkte tillbaka till Gud igen. Jag missade den. Och jag insåg att jag har missat så många dagar som varit känsliga för min vän. Morsdag, för det har ju handlat om mig. Jag känner mig så självupptagen och förvirrad. Ringde och bad om ursäkt och grät så snoret rann. Hon är så fin och förstående min vän. Om ni har änglaföräldrar till vänner. Säg att ni tänker på dem och glöm inte bort deras barn i himlen för de finns som en smärta i deras hjärta varje dag. Ständigt närvarande ständigt påmind. Tänk därför att de där extra känsliga dagarna som morsdag eller årsdagar då barnet skulle ha fyllt år. Säg något, visa att ni bryr er. Så idag tänker jag på er älskade änglamammor och pappor. Hjärtat brister när jag tänker på er sorg.
