Här har vi själslig växtvärk igen, som skedde mitt under min födelsedagsfest. Jag hade hemmafest på min födelsedag och insåg där och då att jag inte är partyprinsessan längre. Jag hade en dagsfest men många hade ju så kul att de stannade till 00:30. Jag tyckte det var kul att se dom ha roligt, men insåg att jag nog hellre har möjligheten att gå hem FRÅN en fest när jag känner för det och det är långt tidigare. Men det är svårt att gå från festen när jag har den. Jag hade kul på det där sättet man har kul när ens barn leker i parken, glädjen kommer i barnens glädje men det är inte så att jag jättegärna åker rutchkana själv en ledig dag, haha. Och det är exakt så jag känner med fester. Jag älskade att se mina bästa vänner glatt berusade och glada, jag fick många lyckorus via dom. Men detta gör jag aldrig om. Back in the days när jag gillade fester Jag tycker om mindre sällskap så man hinner prata ordentligt och länge. Och är det större så får det gärna vara ett dansgolv så kallpratet pulveriseras av höfterna som är i gungning av rytmerna. Men inte hemma hos mig. Hemmafesten hos mina kusiner Joel, Emil och Hampus 2013 var kul! Jag städade när hälften av gästerna var kvar. Plockade flaskor från rabatten och en som agerade högtalarstöd i min älskade pelargon. Det stack till i hjärtat då, inte för att mina vänner gjorde något fel utan för att jag inser att jag blivit en tant med gröna fingrar som inte på något sätt vill utsätta mina älskade bebisar - växterna - för fara. Har du fest på tomten så är det fara för växterna. Haha herregud vem har jag blivit? En tedrickandes träningstant som älskar att sitta i sin hängstol på verandan och lukta på blommorna, alldeles själv med 49 gäster långt långt borta från hemmet. Partytjejen på bilden don't live here anymore Jag är samtidigt tacksam för varenda en som kom, men nästa gång vi ses så blir det på tumanhand. Fifan. För er oroliga själar som undrar så har pelargonen återhämtat sig. ;) Är det någon som kan relatera? /Elaine, beger sig till verandan och pelargonen.
