Min älskade Cattis, eller Catten som hon är för oss som känner henne. Hennes Calle var nominerad för bästa filmmusik och jag fick span på dem när jag smög upp för en trappa med Mia Skärringer och Elcim som vill undvika röda mattan i protest. De såg så fina ut och jag tänkte vad stort det var att de stod där tillsammans. Allt pusslande med i småbarnslivet och ändå lyckad bli nominerad till en guldstatyett för det jobbet. Jag smög ner till dem när de hade lämnat röda mattan. Catten och jag. Vi som gått på våra rangliga ben i buffalos genom Bredängs betong. Och nu stod vi här, på Guldbaggegalan ihop för ett våra jobb på olika sätt. Rätt stort ändå. Livet ör hi
