Jag ägnar mycket tid åt att kika på det jag lämnar bakom mig. Singellivet, partykvällarna, resorna jag gjorde själv, alla knasiga och härliga människor jag träffade, alla knasiga och roliga saker jag gjorde. Jag kommer inte att sakna det för jag älskar mitt liv som det är nu. Men innan jag går in i nästa livsfas så sitter jag vid mitt livs bioduk och tittar på det jag gjorde i den förra livsfasen som tog mig dit jag är idag. Nog var jag lite knasig. När den första snön föll 2005 så vart Agnes och jag så deppade att vi bestämde oss att klä oss i sommarkläder, gå ut och låtsas att det var sommar och bara regnade lite. Grannarna tyckte att vi var knasiga och vintern kom trots att vi trotsade den. De underbara partynätterna på Barcelonas house/gayklubbar. Anna och jag drog ut och dansade tills det blev morgon. Vi kom för kärleken till deep house och blev inte störda av några flirtande män, männen var upptagna med att flirta med varandra. Anna och jag lät oss hypnotiseras av musiken. :) De filosofiska stunderna längs Barcelonas gator med Amina, hur vi klurade över framtiden, manssläktet och relationer över lag. Jag var helt överförälskad i franska bulldogs och den förälskelsen har hållit i sig. Min heartbreak hotell resa till New York. Jag blev brutalt dumpad, gick ner 10 kg och fick panikångest. Mamma hade aldrig sett mig så nere så hon skramlade ihop sina pengar, ringde Stefan och såg till att jag fick åka till New York för första gången. Jag åkte dit med ett brustet hjärta men kom hem med NY i mitt hjärta. Housefester, häng med Stefan & Michael, söta barn på tunnelbanan, grafitti, inspiration, individer som inte följer flocken - love New York! Sen kom 2008 och jag skulle förälska mig i Gustav. Jag skulle inte byta honom mot något. Det här låter helt galet men jag skulle kunna ge upp mycket erfarenheter i det förflutna bara för att få träffa honom. Här är jag pirrig och nervös på vår första gemensamma resa - thailand 2008. Vi hade bara varit tillsammans i tre månder och Gustav kallade resan skämtsamt för ett test. Jag trodde verkligen att det var det och bröt ihop av stress på nyårsafton i thailand, så han skrattade och sa att han älskade mig. I passed the test! :) Ja mina bloggvänner, resten vet ni ju redan. Men det är härligt att blicka tillbaka för det gör mig så glad över nuet. Här stod jag en perrong i New York, helt ovetandes om vad framtiden hade att erbjuda. Men min fasta övertygelse var att: The best is yet to come!" och tänk jag hade det bra redan då. :) /Elaine, sitter på ett flyg till Göteborg där framtiden är i morgon och innebär en föreläsning innan Tony Blair.
