Nu är hon familj på riktigt. Herregud vad jag ringer henne och frågar om hon behöver något. Jag var hemma och lämnade klappar hos henne igår. Då upptäckte jag att hon hade tagit lappen, där jag skrivit mitt telefonnummer och ett litet meddelande, och satt det på ett hjärta. ❤ Så skönt att veta att man inte är ett wanna-be-barnbarn-stalker, utan att hon också uppskattar vår vänskap. Jag vet inte om jag mår bättre eller om jag undviker att tänka på farfar. Undrar om jag får en krasch på julafton... Såna högtider är ju känsliga. Farfars begravning kommer förresten inte ta plats förrän vi är tillbaka från Brasilien.
