Det var himla mysigt att hänga med dem efter besöket hos farfar som var rätt tungt. Han är fortfarande kvar, men fast i sin kropp på sätt och vis. Han har svårt att visa uttryck och kan knappt prata, men det går i alla fall framåt. Jag hoppas att han ska bli bra. Jag bad för honom i smyg medan jag höll på hans hand. Farfar är ju ateist så han skulle väl bara bli förbannad och säga att sånt är "Trams!". Haha, jag älskar min farfar. Han blev förresten glad åt fotona, speciellt fotot på oss två i kyrkan och fotot på familjen. Nu är Gustav och jag igång och hänger upp tvätt här hemma. Vi ska snart gå och lägga oss. Hoppas att ni har en fin måndagskväll. Kramar
