Nog för att den hade underhållningsvärde, men jag skulle aldrig rekommendera den. Mina ögonbryn är intakta, mina ögon torra och ja, man kan säga att jag är helt oberörd. Nej förresten, öronen är något bedövade av alla ljudeffekter. Det här är en film man kan hyra, men se på bio? Vafan? I slutet applåderade ett gäng i publiken. Jag undrar hur många som var lika snopna som jag över hur hypat något så dåligt är. Men så vill jag tro på mänskligheten och hellre känna att det är jag som har fel, jag har missat något och kanske är jag en smula empatistörd. Så kände jag när jag så Titanic på 90-talet och kvinnan bredvid mig snörvlade. Tyckte hon kunde snora lite mer diskret tills jag insåg att hon grät och det gjorde hela biografen. Jag satt där själv helt oberörd. Kände att jag mer såg skådespel och en ok film, men jag drogs aldrig med den. Efter filmen försökte jag intala mig att jag var berörd, att den visst varit sorglig. Men det gick inte. Kände mig utanför, annorlunda och en smula empatistörd. Ungefär som nu. Är jag så ensam? Någon därute som sätt filmen och tänker precis som jag "Jahopp". Och ni som blev så berörda som Gustav, förklara gärna!
