Klockan 15.00 idag tog du ditt sista andetag. Du hann inte se min tatuering, men du hann se mitt bröllop och min förstfödde precis som du ville. Du föddes 1923, hade oturen att göra lumpen i samband med världskriget, det var där du tappade din tro på Gud. Du hann med mycket, inte trodde du att du skulle leva tills 2012 eller bli intresserad av något så konstigt som en blogg. Men klockor och nybyggda centrum var ändå det som intresserade dig mest. Jag sitter i bilen från Vimmerby för att ta ett sista farväl av dig. Jag är så tacksam att jag fick ha dig i 31 år. Hjärtat värker och tårarna bränner, men du är precis där du vill vara. Ha en fin resa farfar, vi ses på andra sidan. Jag älskar dig och saknar dig redan.
