Häromdagen somnade Pascal i den bästa möbeln jag vet i hela huset av två skäl - den har själ och den var farfars. Pascal fyller fyra år i år och farfar hade fyllt 100 år i år. Sannolikheten att två själar som föds med 96 års mellanrum ska få mötas är ganska låg. Men på något sätt kändes det som de möttes här i fåtöljen. Någonstans kan jag ändå tro att farfar ser och ler. Jag saknar dig farfar och Pascal är en toppengrabb, ni hade älskat varandra. Har ni möbler med själ och minnen hemma?
