Sedan du lämnade oss 2012. Det är fem år sedan som kusin Katariina och jag hälsade på dig tillsammans en gång i veckan. Man behöver vara två för att bära sorgen det innebär den sista tiden. Vi behövde det. Men vilka stunder vi fick med dig farfar. Det som har hänt i mitt liv är att du har fått två barnbarn till. Evelyn som du hade kallat "förtjusande". Hon har Williams syndrom och på den nyheten hade du gråtit en skvätt och sagt "skit också". Men hon klarar sig bara fint. Fina glasögon har hon fått också. Sen har vi fått en till pojke, Pascal Elias efter sin morbror och Jan efter son farfar. Han blev faktiskt inte döpt efter dig för du finns tatuerad på min arm, jag tycker det räcker. Sen måste jag erkänna att trots att du var världens bästa farfar till oss barnbarn så missade du dina söner och de har faktiskt gett oss barnbarn konsekvenser ibland som jag inte tycker är så schyssta. Du tänkte säkert inte så långt då, men för det klandrar jag dig lite. Jag tror du förstår. Barn är inte paket man får på posten och kan kalla "misslyckade", barn är ett resultat av de omständigheter som de växte upp i. Jag har skrivit ett gäng böcker sedan du gick bort, en som du nog är glad att du slapp trots att jag tror att den hade fått dig att se saker på ett annat sätt. Du hade sökt svar istället för att hyscha bort. Sen hade du blivit överväldigad av den kärlek som omvärlden ger en när man vågar visa sig svag. Det skulle du prova på nån gång. Jag har även kontakt med dina brorsdöttrar Åsa och Karin. Anna träffar jag när jag träffar Karin. De har blivit mina nya fastrar. Jag undrar varför du inte presenterat oss tidigare när du ändå pratat så gott om oss till varandra. Men vi har i alla fall hittar varandra nu - men andra närmre delar i familjen har jag inte kontakt med längre. Jag förstår om det gör dig ledsen, men så får det vara tills vidare. Jag saknar dig och hoppas att du har det bra där du är nu. Jag saknar ditt fina avslut i våra samtal "tack för att du ringde". Farmor Inger har du väl hos dig nu? Hälsa att jag saknar er henne och dig. Det är något som blir alldeles tomt när en hel generation gått bort. Samtiden ni kom från är också borta. Men jag ska göra det bästa jag kan för att förvalta det ni lärt mig så här långt. Jag har fortfarande dina foton som du kallar skräp, det är guld för mig❤️
