Jag blev irriterad på Matheo igår. Trots att jag sa att han inte fick så stampade han in högljutt till en sovande Pascal. Det var sent och mot Matheos vilja läggdags. Jag sa till honom upprepade gånger att inte gå in, väste viskande men han stampade in. Så jag tog honom i armen för att hejda honom och jag tror att Matheo blev lite chockad och mer arg. Så han gick en annan väg och slängde sin Alfons i väggen. Frustrationen för honom. Jag frågade om jag fick prata med honom. Förklarade att jag tog honom i armen för att hejda honom att gå in och väcka Pascal. Matheo var skitsur med förstod. Sen gick han och la sig. Gjorde jag fel? Det här med att vara fysisk i affekt tycker jag inte om, men jag var inte i affekt. Syftet var att hejda honom men jag kände mig hemsk. Så många gånger som jag släpat Matheo i armen mot önskad destination - hem - i frustration när han var mindre. Som jag skäms för det nu, men vad jag känner med föräldrar som gör så ibland. Dags att läsa mina sammanfattningar av barnuppfostran kanske? Nu ska Matheo och jag till "Jätteborg".
