<p style="text-align: center;"><object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" width="640" height="390" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0"><param name="allowFullScreen" value="true" /><param name="allowscriptaccess" value="always" /><param name="src" value="http://www.youtube.com/v/wFZuAIer1QU?fs=1&hl=sv_SE" /><param name="allowfullscreen" value="true" /><embed type="application/x-shockwave-flash" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/v/wFZuAIer1QU?fs=1&hl=sv_SE" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"/></object></p> <p style="text-align: left;">Se den!!! Den är så vacker, jobbig och bra. Fantastiska skådespelare. Men det var första gången jag såg Persbrandt... Är han så här i alla filmer? Så överdrivet teatralisk. Han kändes som den traditionella uppfattningen av retorik - prata prydligt och artikulera varenda bokstav. Alla de andra skådisarna var avslappnade och kändes naturliga. Det blev Shakespear möter Woody Allen. De är fantastiska på olika håll, men en av dem blir fåniga när de möts. Persbrandt han ska väl göra teater, inte film?! Eller? Varje mening känns så inövad och överartikulerad. Herregud vem är jag att döma?! Men för sjutton ska det inte vara mer naturligt?</p> <p style="text-align: left;">Persbrandt känns som traditionell talarstolsretorik. Och skulle jag välja en motsvarighet som i skådisvärlden blir snyggt snack, då skulle det bli.... han i filmen Tillsammans - Ola Rapace eller Michael Nyqvist. Det känns inte som skådespel alls, det känns på riktigt och det är bra skådespel!</p> <p style="text-align: left;">Stefan och jag grämer oss över Persbrandts insats i filmen samtidigt som vi bubblar över hur bra den var! Detta över varsin Cosmopolitan i New York.</p> <p style="text-align: center;"><a href="http://www.snackasnyggt.se/blog/wp-content/uploads/2011/04/IMG_3770.jpg"> </a>/Elaine, tror att hon har missat poängen med Persbrandt skådespeleri och hon skäms för det lite.</p>
