Jag har hört så mycket berättelser från utsatta barn idag att jag mår illa. Det känns som att jag ska kräkas. Men jag har också fått idéer på hur vi ska lösa allt. Men först måste jag bara smälta det här, må dåligt ett tag. Jag kan inte komma över det faktum att fem barn i varje klass blir sexuellt utnyttjade. Att den galna statistiken presenterades idag och att den är sann. Jag tänker på mina kompisar som är lärare... Imorgon sitter de framför en klass där fem av barnen är sexuellt utnyttjade. Vart är ni någonstans älskade barn? Säg något. Låt mig få hjälpa er. I Matheos och Evelyns klass kommer det finnas fem barn som blir sexuellt utnyttjade och i 90% av fallen av en anhörig till dem. Evy och Matheo kanske leker med dessa barn och träffar denna anhöriga. Gud. Gustav och jag skulle ha filmkväll men jag orkade inte. Ligger i sängen och stirrar på våra lakan. Evy ligger bredvid. Jag blev dessutom sur på Gustav. Han sa lite löst att det låter osannolikt att så många barn blir utsatta, "jag kan inte tro på det". Så sa han och då brast det för mig. Jag: Det är många vuxna som inte kan tro på barnen. Eller på undersökningar som berättar sanningen. Det är väl bevämare så. Att inte tro på skiten. FAN!" Jag blir så arg. Arg på att folk vill pilla i undersökningen för att det är en sån obekväm sanning att ha i knät. Man har frågat gymnasieelever som har fått svara anonymt och med namn. Jobbig fakta? Låt oss istället lämna våra barn på förskolor och skolor utan minsta oro. Låt oss blunda för problemen och kalla de oroliga föräldrarna och statistikerna för cyniska och att de har en mörk bild av världen. Världen ÄR mörk. Men det är bara för att så många blundar.
