Helgen tillbringades med Gustavs och min familj. Jag älskar sådana helger för Matheo och Evelyn blir överösta med kärlek och uppmärksamhet från sina tre fastrar, farmor, farfar, mormor, kusiner, sysslingar osv. Sen får Gustav och jag mat, så god mat. Hemma hos Lucette så gjorde vi favorittårtan av maräng, grädde och jordgubbar. Jag skulle kunna äta en hel sån utan problem. Jag tänker hur skönt och högt i tak det är hos våra familjer. Vilken tur att jag föddes där och att jag fick träffa Gustav som föddes in i en lika öppen familj. Sexualitet spelar ingen roll, bara man är lycklig. Runt bordet sitter två små blonda blåögda treåriga killar med varsin lite brunare syster med brunt hår, deras mormödrar är svarta, morfar vit, mammor bruna och pappor vita. Det är väldigt färgglatt och olika, men det är inget konstigt med det. Men så tänker jag på de som växer upp där det ser likadant ut, är hetronormativt och man för rasistiska samtal. Det är klart att det finns sådana familjer eftersom rasism inte kommer ur intet. Det är inget du föds som, det är något du blir. Hur ser det ut kring era familjebord? Högt i tak eller kan det komma homofobiska eller rasistiska uttal ibland? Alla har vi familjemedlemmar som inte är helt hundra, det är därför min pappa inte sitter med på familjemiddagarna.
