Mitt liv är verkligen en paradox. Jag är uppväxt med ensamstående mamma i Bredäng, men har en familj från Östermalm. Pappa växte upp på Kungsholmen och Bromma, de bodde granne med Olof Palme men var själva råblåa. Mamma däremot röstar efter hjärtat men ligger mer på den röda sidan. Därför har parti och vad man ska rösta aldrig varit självklart för mig. När pappas familj år efter år röstar på folkpartiet så är jag den som försöker få dem att granska sina åsikter. Det är samma sak med mina vänstervänner, jag tycker inte man ska rösta en sak för att man har gjort det alla år. Saker och ting ändras - partipolitik är inget undantag. Men, men. Igår så tänkte jag på mitt paradoxala liv att jag åkte till förorten i Bredäng till farfars ö utanför Norrtälje. Jag gillar att jag har fått se båda sidorna och att saker och ting som politik, yrkesval eller definition av framgång aldrig varit något självklart för mig. Här kommer ett bildregn från familjens ö igår. /Elaine, från en brygga vid Hornsbergsstrand med Crille.
