Här omdagen fick vi svar på vilken särskola Evelyn fått plats på. Det är två stycken som det ser ut som vi kan välja mellan och jag vet faktiskt inte hur jag ska reagera då det är så nytt. Är hon glad så är ju såklart vi jätteglada. Men huruvida hon trivs märker vi ju när skolan har början, jag hoppas leendet är lika stort som det är med mormor på bilden. Hon älskar ju sina rutiner och att ha förutsägbarhet i livet. Veta vad som händer och saker att se fram emot. Jag vill inte berätta vilken skola hon kom in på men jag ska försöka ge er så mycket tankar och känslor längs vägen. Just nu är jag mest tacksam över att bo i Stockholm och ha ett urval att söka till. Samtidigt som jag tycker urvalet är smalt och då tänker jag på alla funkisföräldrar och barn i övriga Sverige och världen. Djup och tung suck här.... Vad tänker ni och hur går det för er funkisföräldrar? Blir det bättre? Släpper oron?
