Jag har haft en lugn men på sina sätt en rätt tuff sommar med vissa motgångar som jag faktiskt inte vill skriva ut. Men jag vill också förklara att jag nog kommer vara i moll ett tag, men jobba för att komma i… haha jag vettefan vad det är för noter man använder för glada toner, dur, fur, mur? Jag kan nog bara moll, men vet inte ens hur det låter. Jag har haft deppiga perioder förut, relationskris med Gustav, sjukdomsbesked, domstol mot pappa och Gud vet vad. Men jag har aldrig skrivit ut att jag mått dåligt och därför inte känt nån bloggmotivation för jag är så dålig på att ljuga. Men allt behöver inte vara svart eller vitt. Jag behöver inte ljuga, men behöver inte heller ge den detaljerade sanningen. Jag är rätt ledsen, men kommer göra mitt bästa för att vara glad mellan gråtkalasen. Tänker på er som också har det tufft. Det kan kanske vara skönt att inte komma till en superpeppig blogg men en som jobbar mot det, sakta men säkert. Att titta på glada bilder från denna sommar hjälper. Mitt livs kärlek och bästa vän i en rosa handduk med en invirad Poppelina (vi kallar henne det hemma) som badat russinlänge i poolen. Sen vännerna, eller systrarna som lägger mig i deras armar och bara kramar om. Amanda, som la mig i hennes soffa, la mina ben över sina och började knoda mina stela vader. Att få ligga där i tystnad, låta tårarna rinna i tacksamhet och känna systerskapet. En bild jag vill ha som bakgrund för den där skopan kärlek i ett ömmande hjärta. Att ha en Amanda. Inga ord kan förklara det. Kram på er nu är jag tillbaka❤️ och jag hoppas att alla ni som har det tufft har en Amanda.
