Godmorgon folket! hoppas att ni mår bra. Jag mår bra men är väldigt försiktig med vad jag gör och tackar ja till. Förra veckan var tuff och i helgen hade vi planerat att träffa nära vänner som jag verkligen såg fram emot att träffa. Men Gustav såg hur slut och ledsen jag var så han ringde alla och förklarade hur det såg ut. Hur jag ville men inte rekommenderades att socialisera just nu. Att jag behöver planera tid för återhämtning istället för att ”passa på” som jag alltid gjort när jag haft en lucka. Alla förstod. Klar de gjorde dom är ju mina vänner. ❤️Så i helgen fick jag utforska hur återhämtning ser ut för mig, jag tänker att det är olika för alla. Men med facit i hand var det en hel helg alldeles själv med Pascal. Han har varit lite gnällig och rätt bråkig med sina syskon och Gustav och för mig är det ett barn som behöver kärlek och tid - inte skäll eller tillsägelser. Så vi åkte iväg på fredagen bara han och jag. Och att få vara med honom, men inte bara det - lindra det där dåliga mammasamvetet och värkande hjärtat genom att ge honom all fokus en hel helg var så himla skönt. Vi hade så kul och mysigt. Massor av ”mamma jag älskar dig och jag dig Pascal”. I sanningens namn så har det sociala med vänner varit det som jag bokat in först tillsammans med barnen. Vänner kan ju uttrycka ”jag saknar dig och det var längesen vi sågs” och så bokar man träff och sen var den tiden upplåst. Barn har ju inte samma förmåga i en viss ålder och kanske inte heller känslomässig förståelse för att att de är arga och bråkiga är för att de egentligen vill ha mer tid, närvaro och kärlek från sina föräldrar. Det var solklart att det var så för Pascal, men också för mig. Jag behövde tid med Pascal och behöver mer tid med mina barn. Och nu energi- och tidsamlar jag och skvätter inte bort min tid lika lättvindigt som förut. Jag planerar tid med barnen och Gustav. När Pascal och jag skulle köpa lite ” buspicknick till kvällen” (chips) så stoppade den här fina själen, Glenn, mig och tackade mig för det jag gör för barnen. Han är limmochaufför och jag bad om ursäkt för att jag fotade Pascal utanför limousinen han körde men det såg så himla roligt ut. Glenn sa ”Det gör inget alls” sen frågade han vad Pascals favoritsång var. ”Ging Ging” svarade Pascal, och jag förtydligade med Crazy Frog och låten Axel F. Så fick vi oss vår livs första limousinresa. Haha! Jag tackade honom men han sa ”Du ska inte säga tack, det är bara karma”. Sån himla snäll person. Jag har träffat så snälla människor när jag valt att vara lite snällare mot mig själv. Jag hoppas ni är de mot er själva också. Nu ska jag träna och dricka kaffe så länge det bara går. Kjolen är från Bow19 och två fantastiska kvinnor jag träffade i Båstad som grundade bolaget. Jag fick ett set från dem men köpte ett gäng andra också. Så skönt med kjolar med tights under.Ahh det där med tid, nu har jag bara en kvart på mig att träna för att jag bloggade. Men det var det värt. ❤️ En vacker dag ska jag bli proffs på att energi och tidsbudgetera. En sak jag har kommit fram till är att det kommer hända tragiska saker varje dag men jag kan inte kommentera och dela mina tankar om tragiken varje dag. Jag kan inte kommentera allt. Men jag vill kort säga att jag är precis som ni skakad av mordet i Almedalen som ni säkert läst om i tidningarna. Jag förstår inte hur man ska gå säker någonstans.Så att spara energi genom att pausa det negativa nyhetsflödet och få upp ögonen för fina själar som Glen och ögonblick av ordlös kontakt och ett leende med barnen.Har ni tips på hur ni tids och energi budgeterar får ni gärna dela! Kram på er.❤️
