Jag vet inte var jag ska börja mer än där vid tacksamheten över min familj. Tacksamheten över stabiliteten i Gustav och hela hans - min familj - familjen Eksvärd. Vi ställde ju in alla festligheter med Tennbröllopet och gjorde en privat cermoni i Trosa kyrka i fredags och en släktträff hemma hos oss i lördags. Och med allt höstprepp på tomten samt alla släktingar som kom blev det inget annat än ljuvligt. Vi vill inte längre ha det liv vi har haft de senaste tio åren med en massa jobb och en handfull middagar med familjen runt bordet. Nu vill vi vara tillsammans de år vi har kvar med barnen då de faktiskt är barn. Jag höll ett litet tacktal till mina svärföräldrar och alla andra Eksvärdare, Westerdalare, Rådströms och Johanssons. För att den stökiga familj jag kommer ifrån så har jag fått det stabilt tryggt och kärleksfullt med dem. Jag höll talet kort för jag höll helt ärligt på att bryta ihop av alla tacksamhetstårar som nästan fick mig att spricka av kärleksöverdos. Dom är så fina, Gustav är så fin och han är kvar.❤️ Gustavs kusiner och deras fruar och respektive är kvinnor jag inte lärt känna fullt än, men varje gång vi ses är det sån förståelse och så innerliga möten. Den sammanhållingen som Westerbergarns har och har haft med söndagsmiddagar genom alla faser i livet är ett vinnande koncept vi ska ta efter. Mina svägerskor Hanna, Siri och Eira sa ”Vi finns här, bara ring” och det efter den sommar som varit och den förändring vi står inför värmer enormt. Så mina svärföräldrar Jan och Karin, har visat med all önskvärd tydlighet att de är här, det har dom alltid varit.❤️ Wendy, Lucette, tia Maria och Tommy kom också sen såklart Crille och Jossan som varit familjens närmsta vänner de senaste 13 åren. Vi snackade, åt, badade bubbelkopp och njöt höstluften. Jag kan omöjligt tänka på allt jag saknar nu när jag tydligt ser allt jag har. Jag är så rik på människor som står stadigt med oss i kärlek. Denna kärlek av stabil och trygg familj. Tack❤️
