Helvete där kom dom igen. Förhoppningarna. Denna gången njuter jag inte av dem för jag vet att det är fysisk omöjlighet att det skulle vara fallet till 99%. Men förhoppningarna kommer som en reflex dagarna innan den röda odågan ska komma. Jag har ju hoppats i så många månader och vanans makt är inte att leka med. Men så tittar jag på min lilla krulltott. Jag har ju en liten krulltott. Världens bästa lilla krulltott. Varför kan jag inte bara vara nöjd. Jag är lycklig, tacksam och nöjd på sätt och vis. Men den här längtan efter en till det är inget som jag har bestämt mig för. Den bara finns där precis som det ovälkomna hoppet om att jag skulle vara gravid. Skulle inte du bara kunna fara och flyga. Känner inte riktigt att jag orkar med en till besvikelse, inte den här månaden. Skulle gärna hoppa det. /Elaine, drar täcket över huvudet och inbillar sig att hon kan gömma sig för det där jädra hoppet.... och besvikelsen.
