Ibland behöver man en storasyster. En som kan allt det där om småbarnsåren, tonårsåren och en kvinnans tankar. Agneta är en sån. Det var så skönt att bara sitta och lyssna på hennes råd och tankar en stund. Hon som redan har levt det liv jag lever, de utmaningar som småbarnsåren tillför. Det känns som hoppfullt att titta på någon som står på andra sidan, som tog sig igenom och ändå ler så där innerligt. Det ger hopp och glädje mitt i all kräksjuka, tumörskräck och ryggont. Nu kan jag komma hem med lite ljus och det känns bra.
