Godkväll på er! Jag skriver poddavsnitt till morgondagen och känner mig ganska härjad. Jag var i princip uppe hela natten för att få chatta med min älskade familj. På väg till jobbet möttes jag av denna hoppla. En fin artikel om hur barndomsknas kan skapa vuxenknas. Det jag inte visste var att Aftonbladet kontaktade min pappa för kommentarer. Han var inte lika verbal som han var 2016. Så här sa han 2016. Tänk om alla utsatta barn fick en löpsedel. Jag tror inte många pedofiler hade vågat utnyttja dem då. Det där barnet pappa utnyttjade i mörkret talar nu i ljuset. Verkar som han håller sig kvar i skuggorna. Gustav undrade hur det kändes att se pappa skriva ”inga kommentarer”. Jag ryckte på axlarna till svar, för vad säger man. Har han kommit längre i insikt än när han öppet förnekade eller förstår han att ”hon ljuger” bara räcker som solid argument om man har en lika taskig kvinnosyn som han. Det är alltid nåt. Men jag är inte arg längre, bara förundrad över hur sånna som han fungerar.
