Gud vad jag mår mycket bättre idag. Självförtroende och självkänsla tillbaka på rimliga nivåer. Men jag tror det är viktigt att berätta när man känner sig sårbar och ynklig, i alla fall för folk man litar på. En trygg zon på något sätt. Men jag kan inte låta bli att tänka på dem som mår som jag varje dag. Det måste vara helt fruktansvärt och klassas som psykisk ohälsa. Visst kan man från piller mot det. Men jag tror att negativa tankar och inställningar är en smitta. Kanske att man fått smittan från någon. Alla som har ett jobbigt umgänge borde verkligen omge sig med kärleksfulla människor först. Men också avlägsna sig från energislukare. Den är viktig. Jag såg förresten än anhörig till Tor idag. Det var ovehagligt och ledsamt på samma gång. Tänk om vi bara hade haft kontakt idag. Tänk om personen hade agerat sunt i förhållande till Tor och mig. Inte bett mig sopa saker under mattan utan istället stått upp för mig. Dåliga familjemedlemmar å sido så är jag väldigt glad över mina kollegor. Vilka topprekryteringar vi har gjort. Tuva, Karolina, Arwind, Serena, Peter, Karl, Tomas och nu senaste Pontus. Jag är så tacksam och var så stolt över att vara deras kollega på minglena, det är jag alltid. Folk himlar med ögonen och säger ”Gud vad trevliga kollegor du har!”.
