Detta är en upprepning. Dagen efter gråtdagen så mådde jag mycket bättre. Jag tror att att jag går till botten med saker och ting gör att jag verkligen kan gå vidare dagen där på. Jag går vidare när det är läge. Gråter och sörjer passionerat, berättar att jag har en ledsen dag. Får kramar från Gustav och härliga samtal med mina närmsta. Igår skulle jag ta ett samtal med en vän som jag har fasat lite. En konflikt som jag så gärna ville skulle gå bra. Jag var sen till vår träff och tog det som ett dåligt tecken när broöppningen skedde preciiis när jag var där. Men så här harmonisk var jag efter vårt fem timmars långa samtal. Det var jobbigt men vi landade tillslut på en bra plats. Jag var så lättad, min vän också. Jag har några vänner som kommer från dysfunktionellq familjer. Där blir vänner inte någon man bara är vän med, det ersätter familjen. Det blir viktigt. Så igår var det en fråga om att försonas någon spm för mig blivit familj. Jag är så glad att det gick att lösa. Har ni tagit några konflikter som mynnade ut i något bra?
