Vilken underbar helg jag har fått och märkligt vad bra jag mådde av att ta ledigt, helt ledigt för första gången på riktigt. Jag hade inte varit på sociala medier såvida det inte var del av mitt jobb. I helgen har jag insett att det är det det är - ett jobb. Men jag lägger ned min själ i det så det är inte ett vanligt jobb. Jag insåg i alla fall att det här med sociala medier kan vara bra att detoxa ifrån. Jag har varit närvarande på ett helt annat sätt. Vi tog en promenad till våra gamla hoods bara 500 meter bort. Såg fint ut. Jag såg filmen Amelie. Jag har inte sett den på tio år. Jag blev så lycklig av den att tårarna föll. Herr Collignon: [viskar till Amélie] De hette Bre-to-deau. Men om jag säger det, så räknas det inte. Jag är senil. Fru Collignon: Bry dig inte om honom, han är senil. Ser du vad han har gjort med min lagerbuske? Han jobbade med att stämpla biljetter nere i tunnelbanan. Nu går han upp mitt i natten och stämplar hål i lagerbladen! Herr Collignon: Vi behöver alla ett sätt att slappna av på. Amélie: Jag brukar kasta macka Denna kvinna ser allting som är i periferien och älskar det - de små sakernas mästerverk. Det är saker somde flesta av oss älskar. Ett barns skratt, se ett par bli förälskade, kinder som rodnar av en komplimang... Efter filmen så såg jag de små sakerna. Jag bevittnade två personer som fick kemi, såg ögonblicket ochdet känslomässiga fyrverkeriet sominte ögat kan fånga men hjärtat kan se. Jag såg. Jag ska fortsätta se. Kan hända att helgerna blir bloggfria. Kanske kan vi detoxa från sociala medier varje helg ihop? Och få helger på riktigt. Uppleva på riktigt. /Elaine, funderar.
