- Han åt mycket idag, jättemycket!" Berättade förskolepedagogen och det gjorde mig glad. Matheo gillar ju korvstroganof med ris. Timmen senare medan Matheo och jag tittade på Nalle Phu så sätter sig Matheo hos mig och tittar på mig med stora ögon. Sen kräks han upp all mat tre gånger över mig. Jag var för chockad för att röra mig och Gustav med tror jag. När Matheo visade att han var glad så började Gustav skratta åt mig - korvstroganofbruden. Det som förvånade mig mest var att jag aldrig blev äcklad. Hade det varit Gustav eller någon annan så hade jag kräkts själv, men det verkar finnas nån sorts immunknapp mot äckelhet gentemot Matheo. Det är ju bra. Känner ni mamas likadant gentemot era barn? Eller, nja. När Matheo la en kabel i badkaret när vi badade ihop så var jag inte helt oberörd. Men nu är jag så pass oberörd att jag ändå ska äta middag. Gud vilken otur Matheo och Gustav har det. Kanske är det bara en tidsfråga för min del? Trodde man blev magsjuka samtidigt, inte med tre dagars intervaller.
