Att skriva blogg det är ju som att ha en dagbok, med den lilla skillnaden att dagboken talar tillbaka till en ibland. Jag älskar att läsa igenom gamla sidor och vara ödmjuk för hur man var förr och se att "jag är inte där idag". Det hjälper mig att förstå folk som nu är i faser som jag själv passerat. Men också förstå att folk är i faser som jag själv inte kommit till. Jag älskar utveckling och skäms inte för att jag varit varken fanatisk pingstvän eller bantande kroppsnegativ människa. Jag är glad att jag inte är det längre, men jag kan inte skämmas över att man växer och ändras. Det var den tiden och den fasen. Det är helt ok. Jag skriver inte lika mycket i min analoga dagbok nu när jag bloggar och jag måste säga att jag sörjer det lite samtidigt som jag faktiskt älskar att blogga. Jag ska lära mig att inte haka upp mig på saker som dagboksbladen ibland säger att jag måste stanna vid. Dagarna går och dafgbokssidorna också. Med det sagt är jag så glad att ni är här och vill fortsätta resan. Jo en sak till. Jag är så glad att jag inte håller på med dieter utan äter precis vad jag vill. Jag tränar precis så mycket jag vill också. Min kropp och knopp mår så bra av den kombon och jag blir starkare.
