I detta nu. 23.40 när inlägget författas så ligger min bubbis i resesängen. Han verkar trivas bra. 30 minuter och jag ligger solo i min säng. Det känns så lyxigt att det inte är klokt. 10 månader senare. Jag förbereder oss för hösten då han ska få börja sova i en egen säng i vårt sovrum och jag ska smyga ner till gymmet och träna innan familjen vaknar. Känns galet, men Alexander sa att det är som en jet-leg. Imorgon ska jag försöka ta mig upp 08.00 och träna. Jag hoppas att barnen sover då. Jag hoppas att jag orkar upp då. Den dag har varit helt ljuvlig, men vänner på besök Dessa veckor i Spanien lämnar lite att önska. Älskar att kidsen kan springa omkring. Jag har sett stora hus ligga fint vid stranden, men denna radhuskänsla är oslagbar tycker jag. Även utan barn. Vi är sociala varelser i vår familj. Gustav har blivit det efter tio år med ett socialt monster.
