Ni vet att jag år efter år har haft som mål att inte ägna negativa kommentarer, eller snarare troll (det är skillnad, negativa kommentarer kan trots allt vara konstruktiva) nån uppmärksamhet. Well. Det är inte förrän de senaste månaderna som jag har insett hur illa det faktiskt ser ut när en stor bloggare som får hundratals hyllningar ändå väljer att blogga om- och låta sig dras ner av ETT troll. Jag tycker det är en skymf för de andra tusentals positiva läsarna som inte får nån uppmärksamhet och en galen boost för trollet. Så alla ni som har retat er på att jag verbalt har bitit av trollen huvudena - jag förstår er irritation. Äntligen gör jag det! Och sedan jag har förstått så har jag faktiskt chillat med mina mothugg, tycker de förpestar stämningen. MEN, ibland är det en hårfin balans. Trollen rinner av mig numera, men ni som faktiskt är vettiga och säger något som sårar - er kommer jag nog bemöta emellanåt. Men inte genom att peka finger, utan mer samtala litet. I get you guys! Hoppas att ni gettade mig nu! :) Här är för övrigt en sjukt bra artikel om hur man hanterar twitter troll, eller troll över huvudtaget. 1. Never ever respond. That’s the hater’s goal. To entrap you. Draw you into a conversation. Wherein you have to justify your complete existence. You can never ever win, furthermore the hater’s friends will pile on. Read if you must, but never acknowledge you’ve done so. Resten hittar ni här. /Elaine, går in på biografen med sin man - dejttime! :)
