Vilken lyx det var att vakna upp och äta frukost med världens gladaste lilla kille. Han skulle få se Alfons och få gå på premiär. Han skulle få sin mamma för sig själv. När vi väl kom in till stan så kändes världen så stor och lekfull. Jag hade lust att stanna kvar med Matheo till kvällen och bara äta alla måltider ute och hitta på det Matheo ville. Nån gång ska vi ha en sån dag, det är väl bara att jag tar med mig bröstpumpen. Alfonspremiären var toppen. Det fanns både popcorn och fiskedamm. Mest rörd blev jag av att det fanns bruna karaktärer med i filmen. Amelia var där med sin Luca. Vi snackade om Tokyo, inredning och dejting. Sen snackade vi om att ta en frukost snart. Amelia är verkligen en kvinna jag vill hänga mer med, men just nu blir det ju bara jobbprat eftersom hon inreder lyan. Om en månad är den med största sannolikhet helt klar. Gud så magiskt det kommer bli. Det är några tidningar som vill göra hemreportage. Jag är ju inte lika hemlig som Gustav men bearbetar honom fortfarande. :) "Jag vill åka en gammal tunnelbana" sa Matheo på väg hem. Och som på beställning så kom en sån som bara var tunnelbanan när jag var litet, nu är den gammal. Wow vad tiden går. Två barn och 34 år senare. /Elaine, pussar en sussande Evelyn och klurar på när hon kan tatuera in "Evelyn"?
