Jag hade en sån trevlig man som bordsherre vid galan där jag fick mitt pris. Han och hans fru hade varit gifta i 40 år. Jag gjorde som jag alltid gör med de som har långa äktenskap, jag frågar vad som är hemligheten. Om det finns ett och annat för mig och Gustav att lära oss av. Han lutade sig fram och gav mig tre råd: Omtanke, hänsyn och respekt." Man ska alltså alltid visa att man bryr sig om personen, respektera genom att använda språk som är respektfullt men också kärleksfullt. Sen hänsyn såklart. Ibland kan den ena personen behöva något som den andra tycker är jobbigt, som space. Mannen berättade att de hade bott isär två tillfällen under sitt äktenskap. 6 månader åt gången med 20 års mellanrum. Tid för reflektion och vill man verkligen detta. Och de kom fram till att de vill de. Men då räddades äktenskapet av att de gett varandra den hänsynen och förståelsen för space. Jag måste säga att jag var lättad att höra att de haft två stora kriser under sitt äktenskap och att de hittade sätt att ta sig igenom det som space. Det där har Gustav och jag varit bra på. Vi har precis som alla andra haft kriser, men jag tror att vi gett varandra space har varit nyckeln. Man fick tid för reflektion och tanke. Fundera på om det var det här man verkligen ville. Vi har blivit starkare efter våra kriser, mycket starkare. Mina barndomstrauman gjorde ju vår kris lite annorlunda. Jag behövde en massa terapi för att lita på Gustav och för att våga släppa in honom ordentligt. Det tog sju år att komma dit. Det var inte förrän boken Medan han lever var släppt som allt släppte. Det är så skönt att vara på andra sidan. Och det var värt att inte fly eller lämna. Vi kämpade och tog oss ut på andra sidan. Jag tror att när man har fastnat i roller i relationen som man inte gillar så kan man testa att bo isär ett tag som mannen och hans fru gjorde. Sen kan man börja dejta varandra lite smått mellan spadet och se om man kan hitta till nya och bättre roller i relationen. Sen ska man gå parterapi innan det har skitit sig och när man känner att man börjar köra fast och inte når till varandra. Jag tror det är jätteviktigt.
