Jag träffade upp Melinda och hennes nytillskott - Nils. Jag satt där och såg hur han, fyra månader gammal, tittade drömskt på sin änglalika mamma som att han visste att han kommit i världens bästa famn. Samtidigt som Melinda rymmer en sorg så få av oss kan greppa eller ens av att ha varit nära henne, så rymmer hon också en kärlek som jag tror alla har inom om. Att bara månader efter att ha förlorat Lilla hjärtat sen öppna upp sitt hem för ett till barn och nu ytterligare ett. Ett krossat hjärta kan tydligen fortfarande ha ett hav av kärlek till barn som inte har nån trygghet. ”Han läker mig. Jag kommer för alltid att sörja och vara sårig inombords, men han läker mig också.” Säger hon och blickar ner mot två stora rådjursögon som blickar upp mot sin mamma och ler. Det är så många som inte vågar öppna sina hem för utsatta barn för att de är rädda att förlora barnen. Tänk om vi alla tänkte som Melinda. Hon som förlorade Lilla hjärtat, sin dotter sedan dottern var sju veckor. Melinda är glad att hon vågade ta sig an henne så hon fick uppleva sann kärlek i sitt korta liv som tyvärr slutade i mörker. Att Melinda vågade gjorde att Esmeralda fick ljus däremellan.💖 Älskade lilla barn det är tur att det finns modiga vuxna som mamman du har fått. Tänk om vi var fler högkänsliga varelser som vurmade för barn som vågade öppna upp våra hem för er. Jag ska bli som Melinda när jag blir stor.💖 Är ni några som gått i Melindas tankar? Jag undrar om det finns en familj där ute som kan ta sig an de fyra syskonen som förlorade sin mamma i Flemingsberg. Jag tänker på dem varje dag. Alla under sju och bevittnade sin mamma bli mördad. Jag skulle så gärna se nyheterna skriva om den kvinnan eller kanske det paret som tar sig an alla barnen.❤️❤️❤️💔
