Jag orkar inte redogöra för dagen trots att den var himla bra. Jag vill bara dela det som ligger på mitt bröst just nu. Varför inte ägna mina sista blogginlägg till att skriva äkta och det många kan relatera till särskilt småbarnsMAMMOR. Irritation ren och skär irritation på detta dåliga samvete som jag inte förtjänar alls. Jag klev upp på denna dag - Matheos förskoledag. Underbart taggad. Inskolningen började ju inte förrän 12 så Matheo och jag hade en hel förmiddag av grejer. Ärenden, frukost på ert café och annat gött. Jag framkallade och ramade in kanske det finaste foto jag har på Evelyn. Jag gjorde en massa ärenden Gustav bad mig att göra, såklart man ställer upp. Sen skola med Matheo i två timmar. Underbar skola, pedagoger, föräldrar och barn. Fick en extrovert impuls och bjöd hem de som var kvar efteråt hem till oss på kaffe. Barn och fyra föräldrar hakade på, så trevligt och kul för Matheo att bekanta sig ytterligare med barnen. Han är ju the New kid on the block (där fick jag till det). Ammar Pascal städar och ordnar sen får jag ÄNTLIGEN lite me-time efter en hel semester. Jag gör mig i ordning och beger mig till Agneta Sjödins release. Stannar och köper tre böcker och pussar på Agnetha innan jag beger mig till middagen med Toni prince och Johannes Hansens. Då har jag hunnit vara borta i två timmar ringer min ÄLSKADE (versalerna är irritation) man och frågar när jag kommer hem för han har planerat att jobba när jag är tillbaka från min aw. Nummer 1: planera inte jobb när din fru får träffa vänner och ha en aw. 2: Ställ inte ditt jobb i polemik mot din frus egentid. 3: hon kommer bli sur. Jätte sur. Men den där tysta surheten som brer ut sig på några dagar. Så där är jag. I min säng med en nyss somnad Pascal bredvid mig. Jag försöker tänka på hur trevlig kvällen varit men blir bara irriterad på det där samvetet som vi kvinnor brottas med ÄNDÅ, lägg det inte i mitt knä OCKSÅ. Ni som förstår förstår. Nu ska jag tänka kärleksfullt och vackert som Agneta hade gör.
