Eller "jag är så kort" för den delen. Jag tänker på när man ska ta kort med någon och man antigen blir anklagad för att vara för lång eller någon ursäktar sig för att vara för kort. Varför gör folk så? Jag blir alltid obekväm vid det där replikskiftet. När det vankas foto och personer förvånas över vår längdskillnad. Personen: Oj, vad lång du är. Jag: Nej då eller, jo men det spelar ingen roll.. cheese! Det blir så tafatt så konstigt. Jag vet inte vad jag ska säga. Personen ursäktar sig: Oj, jag är så kort. Jag: Nej då, det är jag som är lång... Konstig tystnad över att vi ursäktar oss över våra av naturen givna längder. Det är så bisarrt. Osäkra leenden fångas på bild. Vad gör egentligen längdskillnad för skada? Hur är det att förstöra ett foto att våra axlar möts på olika höjd? Vem bryr sig om det? Där är du och där är jag, helt unika men bredvid varandra nu förevigade i ett foto. Tänk om man skulle haka upp sig på annat, för längd är ju bara en aspekt. Personen: Oj min näsa är mycket större än din. Jag: Åh ja men äsch, d ok. Min är så fasligt liten. Personen: ohhh, mina ögon är blå och dina är bruna. Sorry. Jag: äsch det ör ok, mina är ju jättebruna och det kan ju inte du råför. Personen: åhhhh jag har ju inget hår och du har långt. Jag: Det har du rätt i. Vi kan fan inte ta ett kort. Det jag skulle vilja är att vi slutar med dessa tramskommentarer om varandras längd på kort. Vi ska ta kort. Inte gå en tävling som går ut på att ha ett färskt ägg mellan våra axlar i 8 km utan att tappa det. Då hade det kanske varit ett problem, men i ett foto. Shöööt up. Puss❤️
