Efter träningen så mötte jag upp David för en brunch på Strand som ligger vid Hornstulls strand. David var bakis, men ett lika bra sällskap som vanligt. Att vara kompis med honom är som att cykla. Trots att vi förlorade varandra i parmiddagsyran så hittade vi tillbaka lika lätt efter fem år. Vi har så jäkla roligt ihop. Sen var det extra roligt när han berömde mig för mina tre chins och sa att jag var i mitt livs bästa form. Det värmde i mitt fitnesszillahjärta. Brunchen var god och servicen på Strand var grym! Så sköna typer som jobbar där, rolig humor. Jag skulle be om en take away kopp innan jag gick och då tittar killen i baren upp på mig och säger "Vaddå?! Du menar alltså att du vill ha en takeaway kopp?!" Jag: Eh... Ja. Han pekar besvärat bakom sig: Men de är ju där inne i köket! Jag lite osäkert: Jaha? Han: Då måste ju jag hämta en åt dig... Jag: ja... Han: Men jag facebookar ju! Sen gav han mig ett stort leende och jag såg den där glimten i ögat ni vet. Älskar den. Så vi började skratta gott båda två. Det är risky med humor, men så härligt när den klaffar. Jag hade lika gärna kunnat vara än lättkränkt själ som stått med armarna i kors och sagt Det där var faktiskt inte roligt. Men så var det inte. Sen fick jag en take away kaffe av nybryggt kaffe och en varm känsla i magen av hit kommer jag komma igen. Tänk va lite servicekänsla kan göra. Mycket är förlåtet där folk är trevliga. Men på Strand så är allt så bra så det är inget som behöver förlåtas. Nej ni, nu ska här veckoplaneras. Så är det när man är egenföretagare och är utan dagis. Det kommer heta dagis för mig tills Matheo har börjat på förskolan. Så för er som det rycker i det-heter-faktiskt-förskola-fingrarna kan lägga ner redan här. Puss på er andra, njut av söndagskvällen.
