Igår innan jag somnade så tänkte jag att jag är rätt fin för att vara mamma och ha fött barn osv. Visst har kroppen förändrats, men jag tycker det inte är så tokigt ändå. Framför allt så är den stark. Men så drömde jag att jag låg i operationssalen och en kvinnlig läkare var ivrig med att skära bort bröstvårtan och pula in silikon. Det var hemskt. När jobbet var klart hade jag ingen känsel i bröstvårtorna och jag kunde känna och se silikonet genom huden, som en sorts plastig flik fick jag. När jag vaknade var jag helt förtvivlad och undrade hur sjutton jag kunde. Men så kände jag på dem och insåg att det var en mardröm - min mardröm. Jag inser att de finns de som drömmer om plastikoperationer och de som har gjort det som fått en ökad livskvalité. Jag dömer ingen utan berättar bara hur jag känner för egen del. Men jag är nyfiken på hur ni tänker kring plastikoperationer.
