Peter och jag hade en pitch idag för en stor tv-kanal. Jag undervisar ju folk i hur man pitchar och det var faktiskt rätt galet vad nervös jag var i eget skarpt läge. Jag antar att det är sånna känslor som gör en ödmjuk för kundens känslor. Idag släppte vi ett för mig känsligt avsnitt om vänskap. Någon sa till mig att det är som ett gummiband och ibland förlorar det elasticiteten. Jag vet inte hur ni tycker att coronatider påverkar era vänskaper men personligen så tycker jag att alla lösa bekanta tappas och de riktigt tajta hålls kvar. Det där mellantinget då man inte är med i varandras vardagssnack och alltid utbrister "vi måste seeeees" när man springer in i varandra. Den finns inte riktigt kvar eftersom man inte springer in i varandra längre, man är ju hemma. Jag känner mig både lättad och lite lite ängslig över de jag tappar. Men destomer tacksam över de som så självklart och utan ansträngning är kvar. Hur känner du? Ni kan lyssna på avsnittet om vänskap och hur du reebootar dina vänskapsrelationer här. Stor kram och ta vara på vännerna.